Varför röker du men inte jag?

Ett stort gäng av mina vänner samlas utanför kvällens hus som varit förspel till att gå ut på krogen, det alla i gruppen utanför huset har gemensamt är att de ska röka en cigarett. Jag uppmärksammar att det är lite konstigt att verkligen alla ska röka då de flesta inte röker i vanliga fall, en förklarar då för mig att han gör det för han tycker det är ”gööött” och det inte är någon fara när man bara gör det ibland. Kanske är sant att det inte är någon fara i de små doserna som ”feströka” är, men det är inte där som det började snurra i skallen på mig utan det var ordvalet ”gööött”.

När någon säger att något är gött så vill man betona en känsla eller upplevelse, kan vara hur något smakar, hur något känns mot kroppen eller hur man känner sig i kroppen. Ordvalet ”gött” är alltså brett, problemet är att det är ganska svårt att tolka när någon säger det, för ofta vill man bara betona att man uppskattar något men orkar inte gå in på detaljer. Jag själv använder ordet på detta sätt när folk undrar varför jag går barfota överallt i de flesta väderförhållanden.

Vad som är gött för mig är kanske inte gött för dig, saker jag skulle beskriva som gött är när man har varit ute och sprungit och kommit hem och man vet att man har get allt man kunde, när man har sex med sin tjej, när man varit kreativ/produktiv och åstadkommit något man kan vara stolt över eller när man går barfota ute och känner sommarvinden blåsa över fötterna.

När jag ser någon som röker undrar jag varför personen röker för vi vet att det är farligt, alla runt omkring får ta del av giftet, det luktar skit och användaren lika så efter några bloss men ändå envisas folk att suga på dödspinnen.

Så varför röker då folk? Eftersom jag aldrig har ens testat och har ingen lust eller behov av att testa och inte heller har jag intervjuat någon rökare inför denna texten så jag kan inte dra några konkreta slutsatser, men troligen så är väl de vanliga orsakerna grupptryck, spännande, nikotinruset eller så kanske man bara vill testa allt en gång innan man dör. Den sista orsaken kan jag förstå mentalitet bakom men att man väljer att röka som en sak att ha på sin bucketlist är ju lite sorgligt, finns det inte tusen andra saker som är mer spännande och givande?

Om jag skulle ha mer makt i världen så skulle cigaretter förbjudas av två anledningar jag är så jävla trött på alla cigarett fimpar överallt och jag tycker synd om alla som får stå ut med den passiva rökningen, Att man sedan skulle göra alla som röker en tjänst för livet är ju bara ett plus. Nu låter jag kanske troligen som en tråkig sur torrboll, men hur mycket positivt har rökning verkligen tillfört till världen?

Alla är lika mycket värda och denna texten är inte till för döma folk utan för att skapa diskussion och en tanke varför du röker eller varför du inte röker.

”Bästa hårdrocks bandet som aldrig fick skivkontrakt”

Shenerah/The Breeding

Att starta ett band och spela in demos för att hoppas att bli rik, snygg och arenamaterial har de flesta som spelat i ett hårdrocks band gjort och många är vi som misslyckats totalt, antagligen för vi inte övade tillräckligt mycket, hade känsla för att skriva låtar eller tryck och pondus i vår musik. Men ibland lyckas ju faktisk en del människor kombinera de där magiska svamparna med drakfjäll i en härliga gryta av distade gitarrer och dubbeltramp och få ett skivkontrakt och skriva historia, exempel Iron Maiden, Metallica och Helloween. 

Men vad händer då med resten? jo, vi som inte har samma pondus som Bruce Dickinson får snällt börja göra något tråkigare och nöja oss med att det finns folk som kan detta med att skapa musiken som förgyller våran vardag. Men jag vill slå ett slag för den bästa hårdrock gruppen från Vänersborgs kommun, nämligen ”The Breeding” tidigare gruppnamn var ”Shenerah”. The Breeding är det bästa hårdrocks bandet som aldrig fick skivkontrakt. 

Det fanns en tid då mitt Shenerah kassettband (som min kompis Simon Gustafsson hade spelat in från sin brors samling) hade en lång och trogen plats i min bärbara kassettspelare som rullade varje gång jag skulle ut på promenad med min hund eller dylikt, lyssnade nästan lika mycket på "Metal of Honour" som på "Number of the Beast". Att gå och se på en Shenerah konsert på Cafe mic, M15 eller Westgothafestivalen var en höjdpunkt för både mig och Carl Hjelte som älskade att headbange till "Higher level of life".

Shenerah är för mig nostalgi, men nostalgi kan göra att man förskönar och när man väl kommer till kritan så når det inte alltid upp till ens höga förväntningar, för man hade bara kommit ihåg de bra delarna och glömt de dåliga. Jag kan erkänna att Shenerah inte var perfekta, den främsta kritik jag kanske har emot dem är att de ofta kunde uppfattas som dryga på scenen, vilket känns lite konstig då jag bara personligen pratat och träffat en av dem och det var trumisen Ulf och han var snällare än Nalle puh. 

Själv kommer jag ihåg att jag gick på en Lost Horizon konsert och The Breeding var förband, det intressanta var att efter båda banden hade spelat hörde jag hur väldigt många pratade om hur förbandet var bättre än huvudrätten, jag kunde inte annat än att instämma. Jag uppmanar alla att ta och lyssna på The Breeding och njut av tung metal när den är som bäst, själv hoppas jag att de får tummen ur och släpper lite nytt, men kanske inget man borde hoppas för mycket på med tanke på att senaste nyheten från deras hemsida är från 2004 och lyder:

”And yet another update regarding the recording of "Of Death". Hopefully it will happen soon, we are next in line for the studio but the problem is that we first have to move the studio from Vänersborg to Gothenburg! It's a bloody mess but we hope to get it together as fast as we can! ”

Det är för mig helt ofattbart att ett band som Shenerah inte lyckades får skivkontrakt, än idag när jag lyssnar på deras låtar så är det bättre än mycket annat som har gått till historien i metalgenren. Nu ska jag än en gång ta på mig min The breeding T-shirtt (som börjar bli lite liten) och spela Metal tills grannarna spyr!

Rekommenderar starkt låtarna : Higher level of life och Bringer of evil som båda går att ladda ner från dears hemsida The Breeding


Här är låtarna Gates to Hell och Sacred forest för nedladning som inte finns på deras hemsida, Tack till Kenny Bryngelsson.

iPad

Det är ett år sedan iPad presenterades för mänskligheten, och nu ett år senare har iPad 2 anslutit sig till Apples utopia av borstad aluminium och glas. Detta är inte en recension av iPad 1 eller 2 utan av vad de har bidragit med till vardagen och hur det har ändrat min och mångas andras sätt att se på datorer.

Aldrig tidigare har en produkt som ingen hade behov för sålt så bra, för alltid när det diskuterades om iPad så kom och fortfarande kommer frågan "vad ska jag ha den till?". Och det kanske inte är så konstigt då liknande produkter endast funnits i "Star Trek" tidigare. Men ingen sa det bättre än Mr jobs Själv på den keynote då det hela exploderade. Där förklarade han att iPad inte ersätter Mac eller iPhone utan den landar i mellan dem helt perfekt genom att göra mycket av de sakerna vi kan göra på dem fast med en annan upplevelse. Jag var en av de som var väldigt skeptiskt till ännu en till pryl att bära med sig som egentligen inte bidrog med något "nytt", men ändå var jag en av de första i Sverige att äga ett exemplar, det är kanske därför folk kallar mig Apple psykopat/fanboy/nörd. Det jag ganska snabbt märkte var hur mycket jag använde den och att jag faktiskt valde den istället för Mac när jag skulle surfa lite eller sända ett mail till någon. Nu när jag har använt iPad i ett år och även investerat i en iPad 2 så kan jag jag faktiskt inte se min vardag utan den.



Så varför väljer jag att se på tv-serier på min iPad istället för min imac 27" eller 42" tv, för med iPad så känner jag mig inte så låst för du kan i ena stunden sitta i soffan och när nöden kommer så behöver du inte avbryta något för att ta dig till toaletten. Och för alla som har den nya AppleTV så behöver man inte välja mellan tv och iPad då man kan utan ansträngning sända video från iPad till AppleTV med en knapp. Det är detta som är framtiden för filmtittande med ett trådlöst, smidigt och flexibelt användande.



Det som kanske är mest intressant för många är hur produktiv kan man vara med en enhet utan varken tangentbord eller filsystem? Utan tangentbord är det svårt att skriva så där ruggigt snabbt som de i CSI. Men iPad kommer inte helt förlorande ur detta då iPad har tre härliga fördelar. Du kan skriva på en iPad helt ljudlöst, och de som får glöd i sin produktivitet sent på nätterna behöver alltså inte smattra på ett tangentbord och få arga blickar från frugan bredvid i sängen. Att man sedan bara kan ha ett program framme åt gången kan göra underverk för koncentrationen då varken Facebook, chatten eller twitter meddelanden är synliga. Och skriver man mycket är det försvarbart att säga att man kan skriva på en iPad ståendes vilket kan vara intressant för de som åker mycket tunnelbana eller dylikt där sittplatser kan vara bristvara.

Men det som iPad kommer användas mest till för de allra flesta är surfande, mail och media. Att spela spel, läsa böcker/tidningar, se tv-serier/film är fantastiskt då utbudet är stort och passar formatet perfekt. Mail och att surfa internet är också en trevlig upplevelse men det finns mer att önska. Det som jag inte förstår är varför Apple inte utnyttjar potentialen med iPads stora multitouch skärm, jag vill kunna navigera mellan tabbar och i historiken med gester när jag surfar. Att kunna växla mellan mail med gester hade också varit välkommet. Det är inte det att det är en pest att surfa och maila på iPad, tvärtom det är både lättsamt och trevligt men det lämnar en del att önska. Sedan borde man också ge iPad en medalj då den sakta dödar Adobe flash på internet.


Om valet står mellan en iPad eller en ny Macbook Air är valet för mig enkelt. Har man redan en dator bör man tänka vad en till dator ger dig för fördelar kontra en iPad. Många klarar sig fint med en dator och vill hellre uppskatta en iPad mer då batteritiden och formatet är så tilltalande. Lättast att differentiera Mac och iPad är att tänka sig att Mac är lastbil och iPad personbil, det är allt bra att ha en lastbil ibland men en personbil är ju mycket bekvämare att ta sig fram med.

iPad och dess framtid kan bli mycket intressant med tanke på att vi ska få se vad iOS 5 har att erbjuda nu i juni. Om Apple spelar sina kort rätt så kommer konkurrenterna få det tufft framöver. De sakerna som jag saknar är ju självklart ett bättre notification system, bättre filhantering mellan apps, iPad, iphone och Mac, trådlös sync och copy/paste historik detta är något av det jag önskar se i min iPad inom en snar framtid. Jag hoppas apple överaskar med både kommande Lion och iOS 5 och belönar oss som investerat i båda system.

Jag bör ju kanske tillägga att denna bloggen är skriven och publicerad på en iPad

Jawbone Jambox

Portabel musik har länge varit sommarkvällarnas bästa kompis tillsammans med en engångsgrill. Med portabel musik menar jag två saker: bergsprängaren och den akustiska gitarren. Båda är älskade, men det är främst "bergsprängaren" jag ska prata om då det är den fronten det hänt mest med. Först hade vi bergsprängaren med sina kassetter och cd-skivor, sedan kom revolutionen iPod och dess tillbehör (syftar mest på olika docknings högtalare) som ändrade mångas sätt att konsumera musik på utanför huset och även inom. Tredje generationen som jag ska tala om är mer en evolution av föra generationen som led av samma brister som första nämligen vikten, storleken, batteriet och avsaknaden av trådlöshet. Varför är detta viktigt? Jo, för med samma princip som med kameror: "den bästa kameran är den du alltid har med dig".

När jag såg Jambox för första gången blev jag lite orolig, den är liten, jag menar väldigt liten. Liten är ju en positiv egenskap av en produkt som ska vara portabel så länge produkten inte behöver kompromissa sin kvalitet. Efter en tio sekunders parkopplings process är jag redo att sända musik trådlöst till Jambox från min iPhone. Det första jag testar är att skruva upp volymen till maximalt läge för att testa vad den kan prestera. Efter någon minut tänker jag besviket "Är detta allt?", att basen skaver lite på maximal volym gör inte mitt intryck bättre. Sedan vänder jag mig om och blir påmind om storleken och genast förstår jag varför det står "BIGGEST SOUND, SMALLEST PACKAGE" på förpackningen. Så fort du inte ser din jambox är det lätt att glömma hur liten den är och att den även drivs av batterier som håller 8-12h. Jambox är inte tänkt som en ersättare till din stereo i vardagsrummet och borde inte jämföras med de systemen heller, men det är en detalj som är lätt att glömma när man har ryggen mot den.

Ljudet imponerar stort i de flesta genrer. John Mayer låter så mjuk i rösten som han borde och Slashs gitarr distar som den alltid har gjort, lägger man till en iPad i ekvationen har man också skapat en mini-bio att bjuda med sig av, Den lilla lådan presterar. Om man skulle mätta ljudkvalitet och ljudvolym per cm3 så är det få som spelar i samma liga som Jambox. Den spelar så pass bra att jag anbefaller att man matar den med musik i någorlunda hög bitrate så inte det blir en flaskhals i ditt lyssnade.

Prylarnas värsta fiende är kablar, de är i vägen, fula och skapar restriktioner i användandet. Tyvärr har ingen uppfunnit "evighetsström" så sladdar är ett nödvändigt ont några år till. Här braverar Jambox med sina 8-12h drifttid, trådlös musikuppspelning och kompakta format. Inga sladdar behövs när den ska ner i väska för att senare underhålla hela sommarnatten. Varför är det då så viktigt att den ska spela upp musik trådlöst? Jo, har man sin musik på sin iphone så vill man ju gärna inte låsa fast den i en "ipoddocka" hela kvällen när det finns sms att skicka, mail att läsa, kort som ska förevigas på Facebook och angry birds att spela när alla andra sitter och hånglar. En annan liten detalj som jag uppskattar är att man kan flytta på den utan att en iPhone ramlar ur sitt "dockande" och man kan justera både volym och musik på avstånd utan en plastig fjärkontroll som gärna försvinner innan den blir använd.

Jambox kan mer än att bara sprida musik runt sin omgivning. Den har en inbyggd mikrofon för konferenssamtal vilket kanske inte är en avgörande faktor till mitt omdöme, men jag kan faktiskt se mig ha nytta av detta ibland när telefonens högtalare inte räcker till och man är tre stycken som ska lyssna på samma samtal från kompisen som ringer från andra sidan telus för att berätta om sina äventyr och bravader. Du kan även komma åt voice dail genom att hålla inne "telefonknappen" på din jawbone i 2 sec, därifrån kan du fråga vad klockan är, begära vilken musik den ska spela eller vem du ska ringa. Men det slutar inte där för Jambox har möjlighet att installera olika "apps" och på sätt göra din stereo smart, att installera ett program som göra att du kan skriva och skicka sms med din röst utan att röra din telefon är kanske mer praktiskt på jawbones andra produktsegment, det vill säga trådlösa handsfree snäckor.

Med en design som sticker ut och samtidigt är snygg plus stabilt ljud, bra batteritid, trådlös, liten och funktionsrik så ser jag detta som ett perfekt köp för de som gillar att dela musik på sin iphone eller film på iPad. Priset är över vad många ser som rimligt men jag kan garantera att den är värd varenda krona så länge den inte ligger hemma i byrolådan. Sedan ska det inte glömmas att den finns att köpa i fyra olika färger, alla med olika mönster på sitt galler. Ett tillhörande fodral och de obligatoriska kablarna för laddning och installation av "apps" från en dator ligger självklart med i kartongen vid köp. Min Jambox har redan fått en dedicerad plats i min axelväska för den kommande sommaren och kommer nog stanna där tills det kommer en Jambox 2.